kritik

Mycket att ta in denna gång. Tre helt olika. Alla väl genomtänkta och utförda med säkerhet. Till vänster har vi någon som trots sitt manliga hävdelsebehov är fast i en romantiskt tv-spelsdröm. Hur tankar om att till slut få besegra Bowser i SMB2 inte kan läggas åt sidan. Även den glada, helt kompletta färgpaletten luktar handkontrollsvett och blåsor på tummen. Men detta är bra. mycket bra. Lagom, med välgjorda detaljer. Den delade bakgrunden, som för tankarna till en futuristisk rymd går bra tillsammans med motivet. Ljusnaden som separerar verket från rymden är härligt övertygande. Dock kommer det ett litet frågetecken angående de vita prickar som ligger på rad och faller i storlek. Är det gjort av samma person? I så fall gick något katastofalt fel. Plötslig hjärblödning? Lobotomi från klar himmel? Slut på färg är aldrig en ursäkt. Någon spjuver kan ju faktiskt kommit på kvällskvisten och tänkt i sitt barnasinne att detta måste piffas upp. Inte helt omöjligt. Är det månne den spankulerande individ vi ser i svartvit klädnad som tagit sig denna frihet? Vi lär aldrig få veta. Ett trumpet kvinnoansikte ger en välförtjänt dynamik åt helheten. Placeringen i mitten känns självklar. Storleken även den tacksam. Trotts sin snygga lugg och silkeslena hud, verkar hon omåttligt störd av något. Möjligen den taskiga astigmatiska synproblematiken som lösts med flaskbottnar? Kanske är detta välgjorda porträtt en ögonblicksbild utav henne, när hon för tredje gången denna vecka blir ratad för två polare och kassar fulla med atrappsprayburkar. Hur det än må vara, så borde hon vara bekymrad över de märkliga trianglar med en tillhörande romb, som i trefärgsmönstring dyker upp lite varstans. Dem har med största säkerhet att göra med att det transparenta schabraket till höger är inte färdiställt. Dessa fattiga konturer och tveksamma fyllnad, som taffligt ska kompenseras med tokroliga trianglar är helt deprimerande. Tydligt syns en ambition om något som kunde blivit storslaget. Bakgrunden är förträfflig och akompangemanget med de två till vänster stakade ut en aveny till att enkelt ro hem en estetisk triumf. Avenyn smalnade tyvär av till en grusig stig utan belysning. Där stapplar vår tappre vän in och faller platt. Vad hände, frågar vi oss. Tog krafterna slut? Kom det en läskig hund? En vindpust med lukt från mc donalds som fick salivet att rinna till i suktan efter ett par tiokronors burgare? Frågorna är många då detta faktiskt är något som kunde blivit riktigt bra. Kamraternas besvikelse måste varit monumental och förvirrad frustration uppstod med all säkerhet när dessa vedervärdiga trianglar skulle till i ett sista dödsryck.  Friska tag och lycka till nästa gång.